Nog har den mäktiga Klarälven varit rik på vatten genom åren, men för ganska exakt hundra år sedan slog den troligen alla rekord.

När många trodde att vårfloden dragit sig tillbaka slog den till med full kraft innan den åter drog sig tillbaka bara efter ett par dagar.

Inga personer ska ha förolyckats, men bakom sig lämnade sig vattnet stor förödelse, inte minst i Karlstad där det inte har setts så mycket vatten i älven sedan dess, trots att den har varit stor ett flertal gånger det sekel som passerat.

Översvämningen har förstås lämnat sina spår längs vägen ned mot Vänern. Tommy Persson bor på Paradisheden i Gunnerud utanför Hagfors och har fått historier om översvämningens spår berättade för sig flera gånger, men det är först på senare år han har börjat intressera sig för det.

Han berättar om en minnessten som ligger vid den skarpa kurvan före bron över till Västra Skymnäs på riksväg 62 och om en hälsokälla i närheten av där han bor som, enligt hans egen teori, troligen blev bortspolad av översvämningen.

– Det är lustigt att på den södra sidan finns det inga broar som går över hit. Och jag inbillar mig att man först gick förbi Källtäppan, ned till Brunnsholm och roddes över till Källtorp och därifrån gick de till källan och badade. Sedan slängde de kryckorna och gick upp till Paradiset, säger han och syftar leende på det området där han bor.

Efter viss möda och besvär hittar vi det som återstår av källan. Det finns inget som direkt tyder på att det skulle ha varit någon väg som gått till den, men det finns å andra sidan en del som styrker Tommy Perssons teorier om att det ska ha funnits någon typ av bostadshus i närheten.

– Föreståndaren till källan kan ha bott här, eller någon dräng eller pigor.

Tidningen Värmlands-bygden uppmärksammade översvämningen 1986 och publicerade bland annat en bild från Persby i norra Värmland som visade hur Klarälven sträckte sig från bergsfot till bergsfot. Här berättar P.G. Transtrand hur fort vattnet steg, att det kom lador flytande med strömmen och att de höga vattennivåerna blev ett riktmärke för hur högt vägar och broar skulle byggas senare.

Det framkommer även i Anna Edelmans studie Karlstad och vattnet.

”Som en reaktion på översvämningen byggdes bland annat Östra och Norra strandpromenaden, vilka genom upphöjningar utgör ett skydd för stadsdelarna Färjestad, Hagaborg och Norrstrand”, skriver hon och berättar att vattnet nådde ända upp till Rudsbergets kant.

Bilder visar också hur folk fick färdas mellan byggnaderna med båt i centrala Karlstad.