Nyss hemkommen från en tid i London finner nu Chris David lugnet i föräldrahemmet naturskönt beläget vid Rådasjön, en dryg halvmil utanför Hagfors.

Med tanke på hur mycket som har hänt och händer i basistens musikliv för tillfället är det troligen välkommet.

Gymnasium i Tranås, folkhögskola i Ransäter, ett skolår på ansedda Musicians Institute i Los Angeles och en tid i London har fört 25-åringen dit han sitter idag, när vi ses över en kopp kaffe i sensommarvärmen.

Med egen youtubekanal, musikkarriär, eget skivbolag och fler projekt på gång har han många bollar i luften, men vet själv mot vilken riktning han är på väg.

– Det är basspelandet som är huvudgrejen. Därför ska jag göra mer ett management av skivbolaget för det tar för mycket tid att släppa mycket musik, säger han.

Drömmen på sikt är att få en chans i ett stort band, fram till dess spelar Chris David kontinuerligt med Boråsbaserade JD Miller och Örebrobandet Captain Crimson, som alltså släpper sitt tredje album den 14 oktober.

– Den respons vi har fått av alla som hört den har bara varit bra. Till och med skivbolaget (Small Stone Records) som ändå har funnits sedan 1990-talet och bara släppt den här musikstilen skriver i sitt pressutskick att det är bland det bästa de någonsin släppt. Det måste ses som ganska bra.

Bandet är ganska okänt i Sverige, men spelar ofta i Europa där man gjort fyra turnéer. I samband med skivsläppet blir det två releasefester – en i Örebro och en på Sundbäckens MC i Hagfors.

– Jag har aldrig spelat i Hagfors. Kanske en gång på Upstairs, men jag ska spela där i helgen.

Han beskriver året i LA som ”jävligt coolt” där han drillades av bland andra Darryl Jones från Rolling Stones och en basist från Tom Jones band. Han fick dessutom chansen att spela väldigt mycket, bland annat med en keyboardist från rockbandet Dio.

– Det var lite roligt. Jag var på Sweden Rock som ”roadie” och hjälpte till bakom scenen då, och kom ihåg att jag lyfte in hans keyboards. Och några år senare spelar jag med honom själv i LA, i replokalen där Black Sabbath och Ozzy och de största är, där det hänger guldskivor överallt. Det var ganska mäktigt faktiskt.