– Från början köpte vi råvara från dem. Men sen blev det stor efterfrågan från Asien på svenska blåbär till medicinska ändamål, så då skaffade vi svenska leverantörer igen, berättar Skogsmats vd Hans Olsson.

Affärerna med Saarek fortsatte dock. 2004 gjorde man muntligt upp att Skogsmat köpte bären av plockare, sålde dem för sitt eget inköpspris till Saarek som rensade, fryste in och förpackade dem och sålde dem tillbaka till Skogsmat, som sen i sin tur sålde bären till sylttillverkare och andra användare. Saarek fick betalt för sina produktionskostnader, och vinsten delade man 50-50 på, enligt Hans Olsson.

– De gjorde en liten insats i förhållande till vad de fick, säger han.

– Men sen sa de att de hade fått sämre ekonomi och vi fick ta en större del av kostnaderna. Och 2008 tog det helt slut; då fick vi tillbaka våra fakturor obetalda. De sa att vi inte hade något avtal över huvud taget. Så slutade 15 års samarbete.

Skogsmat stämde Saarek på 376 000 euro, motsvarande 3,2 miljoner kronor, För en tid sen möttes parterna i Värmlands tingsrätt i en så kallad muntlig förberedelse, och då var positionerna helt låsta.

– 2004 fanns det ett sådant avtal, men det gjordes upp för varje säsong. För 2007/2008 fanns det inte en stavelse till avtal. Det var ett vanligt förhållande med köp och försäljning, säger advokaten Anders Hessle, som representerar Saarek.

– För oss handlar det om en betydande summa pengar, men framför allt är det en moralisk fråga. Affärsmoralen är inte den samma i öst. Vi har väl varit naiva och fått betala dyra lärpengar. Men vi har gjort bra affärer också och vi fortsätter göra affärer med företag i öst, men man måste jobba med säkerheter och skrivna avtal, säger Hans Olsson.

Nu skriver båda parterna på de kompletterande bevisuppgifter som tingsrätten ålagt dem att komma in med, och sen väntar av allt att döma en huvudförhandling någon gång under tredje kvartalet i år.

– Det blir nog en lång och prövande rättegång, säger Anders Hessle.

• Så du tror inte att det finns något utrymme för att komma överens utanför domstolen?

– Nja… det verkar inte så, men man ska ju aldrig säga aldrig.