Klockan närmade sig halv elva på fredagskvällen den 12 september. Ylva satt i tv-soffan på nedre botten i radhuset på Gärdet.
– Jag kände mig lite frusen och skulle ta fram en filt. Då jag vände mig om såg jag en man som hade uppfälld huva och som stirrade in genom fönstret. Han stod jättenära och jag blev livrädd, säger Ylva.
Hon kastade sig ur soffan och sprang uppför trapporna då det började ringa på ytterdörren. På övervåningen sov sambon och tillsammans tog de sig ner på bottenvåningen.
– Jag såg då att mannen återigen tittade in genom fönstret, men när min sambo kom in i vardagsrummet försvann mannen, säger Ylva.
Några hundra meter söderut på krogen Titt Inn åt Åsa mat tillsammans med några vänner.
– Jag fick ett telefonsamtal och gick ut på trottoaren. Jag såg att en man stod lutad mot väggen en bit bort, men tänkte inte så mycket mer på det, säger hon.
Åsa vände mannen, som hade en uppfälld huva, ryggen och fortsatte att prata i telefonen. Plötsligt hörde hon snabba steg bakom sig.
– Jag hade börjat vända mig om då jag kände hur han greppade mig mellan benen. Jag lyckades knuffa ut honom i vägen med min armbåge och han sprang därifrån. Jag blev både arg och rädd, säger hon.
Åsa sprang in på krogen och därefter kontaktades polisen. Även Ylva ringde polisen, men ingen patrull ska ha funnits tillgänglig. Först på måndagen ska polisen ha hört kvinnorna som eventuellt har utsatts av den så kallade Hagforsmannen.
Ylva och Åsa är fortfarande starkt påverkade av händelserna.
– Jag mår inte alls bra. Jag var mörkrädd tidigare och nu har det bara blivit värre. Jag går aldrig ut ensam, inte ens för att slänga soporna, säger Åsa som ska ha fått professionell hjälp efter händelsen.
– Jag har persiennerna neddragna för fönstren hela tiden och är jag hemma själv går jag knappt ner på nedervåningen. Jag känner mig instängd, säger Ylva.
I början av oktober ska även en kvinna som befann sig i en tvättstuga på Gärdet ha utsatts.
– Jag brukar tvätta där men polisen har sagt att man inte ska gå dit och tvätta själv, säger Ylva. Hon fortsätter:
– Jag brukar tänka på vad som kunde ha hänt om jag hade öppnat då det ringde på dörren. När jag ska gå till bussen och åka till jobbet vänder jag mig hela tiden om och tittar. Det är nästan så att jag börjar gråta innan jag går ut på morgonen.
I Ylvas fall ska brottsrubriceringen vara ofredande, och vad gäller Åsa ska det handla om ett sexuellt ofredande.
Fotnot: Ylva och Åsa heter egentligen någonting annat.